HEJ MIN ÄLSKADE OVÅRDADE HÅRIGA SMUTSIGA UNDERBARA BLOGGELIBLOGG!
här kommer jag och gör dig renlig igen.
vad jag har saknat dig och mig och våra stunder ihop, visst har du väl saknat mig också?
klart du har, det har ju inte hänt ett skit här när jag har varit borta.

vet du?
jag har funderat stort på en del saker i livet.
som tillexempel varför man ska leva så uppstoppat.
jag vill inte det, jag vill antingen leva som en galen huligan och göra allt galet man kan ungefär, och så ska alla se och höra mig, jag ska vara i centrum och alla ska veta vem jag är.

eller så vill jag leva så privat och undangömt som möjligt, sådär i en liten ödslig stuga, ingen vet att man ens existerar.
sorgligt att det är en omöjlighet, därmed vore det jäkligt praktiskt om man kunde föda sig själv.
kanske lite svårt att överleva av sig själv som barn, men annars hade det varit skojigt att bli uppvuxen bland aporna, som tarzan. ja, det hade varit en hit.

jag vill alltså inte leva mitt värdelösa svenneliv, ruttet är det, riktigt  R U T T E T.
måste börja om, måste ha en fin start på ett fint liv, med fina människor och en fin syn på allting.
BIG DREAMS.
det kommer aldrig ske, och det är ju det värsta, att veta vad man vill och veta att man aldrig kommer göra nåt åt saken, att man kommer fortsätta leva sitt värdelösa boringliv.

iallafall så..känner jag att kärlek, det är inte överskattat längre.
jag har alltid diskriminerat kärleken, skrattat åt den och alla kära fåniga människor som blivit förgiftade av den.
tänkt att det är nåt fel på alla människor som varit så konstiga och pinsamma, men ojsan!
se där, råkade visst hänga på strömmen.
nästan så jag vill berätta att jag svävar på dom rosa små förgiftade molnen.

så sant så, ellinor är förgiftad.