tror jag håller på att bli ett riktigt psyk, har hänt många gånger på senare dagar att jag hör röster som säger mitt namn, ibland är det min egen röst.
inget att vara rädd för, säkert normalt.

i morse på min vandring påväg till skolan insåg jag en sak med mig själv, jag är mitt uppe i en kris!
det känns typ hela tiden som att jag vill säga till alla hur mycket jag älskar dom.
vill jätteofta bara krama om folk och säga hur söta dom är. suck. är jobbigt.
känns nästan som att jag är lite full och glad.
fast i själva verket hatar jag alla så mycket, tror det är därför, vill typ övertyga mig själv om att jag älskar människor fast jag inte gör det.
kindofwierd, don't you think..

har sjungt på den här låten massor idag, och tänkt på den.
tycker om den litegrann.
elvis är så söt.
och bra.
och så förbaskat jävla död sen då.

har gråtit idag för första gången på väldigt otroligt magiskt länge, och nu gråter jag igen, för nu kom jag på att elvis verkligen är död.

jag njuter verkligen av att vara elak, det är min passion.
älskar det, det är så underbart, det är så jag.
känner mig så underbar när jag är elak, älskar nästan mig själv då.
varför är jag så elak gud?
varför gjorde du mig till en människa som blir glad när folk är lessna, som njuter av att se folk lida?
fyfan för dig. din uppsvällda grisfan.
ÅH HÄR SATT DEN.
du förstår, jag är jättesnäll, innerst inne, är nog bara min mamma som vet om det.
hon är väl den enda som älskar mig också!
men man kan ju inte dela med sig av det goda, så delar med mig av alla dåliga saker.
känns bäst så.

LÅT OSS DÖ UNGA FFS.

idag har ellinor:
hittat ett nytt favoritband.
bränt sig på skinkan.
ätit hannas förgiftade mat.
funnit höjden av ilska.
fällt ett par värdelösa tårar.

kan konstatera med detta att ellinor förvandlats till en genomfånig fåntratt.

fick en lapp av hanna...tycker om den. den är så kärleksfull.