nu lyssnar du på den här låten, för det tillhör när du läser, läs och var arg. för det är jag :)


jag förstår inte människor som tror att dom kan komma och gå som dom vill, som tror att dom gör allting rätt, att man ska bry sig om dom när dom fullständigt skiter i en. att man ska lyssna och tycka synd om när dom inte ens säger något vettigt, men att dom ska skita fullständigt i att lyssna och bry sig? såna där människor som tror att dom kan bete sig hur dom vill, bara för att dom vet att man alltid finns kvar, men nej, det funkar inte så. jag kan bara inte förstå att man kan vara så själviskt, sådär så det blir äckligt. ..och nej, man orkar inte ta hur mycket som helst.

ingen har heller förstått det där med att man inte är en bättre kompis för att man har en massa ytliga kompisar.
jag har inte ytliga kompisar, det är skitjobbigt tycker jag, det är bara onödigt. man kan ju inte bete sig som sig själv med sådana, lika så gör inte dom heller det tillbaka. det enda man kan prata om är vad man har gjort med sina riktiga kompisar. skitkul va.

det är ju skitskönt att veta att man alltid har någon att komma till när man är ledsen eller om man har en massa farliga hemlisar att berätta, man behöver det! det är ju helt underbart att ha en kompis som man kan dela allting med, som man kan göra allting med.
man behöver inte sträva efter något större och bättre hela tiden, ingenting blir bättre av det.

om det bara är en av två kompisar som alltid hör av sig, som frågar allting och lyssnar, som alltid bryr sig. håller det då? nej precis, det gör det inte. sen då? när kompisen har sagt hejdå och fått nog, vad ska du göra då?
tror du inte att livet blir annorlunda, tror du inte att du kommer inse hur mycket du behövde din kompis, hur mycket den betydde för dig, vad den gjorde för dig, vem du var med din kompis?

det är ju ditt eget val...

sen förstår jag inte poängen med att man umgås med någon hela tiden, samtidigt som man psykiskt behandlar den som skit, påminner den om hur ful den är, hur trög osv...bland annat folk förnedrar man för att få sig själv att verka bättre, hur bra klarar man sig själv då? då har man ju ingen egen personlighet.
men ändå är den världens bästa kompis och det påminner man också om hela tiden, hur kopplas det där över huvudtaget ihop till en människa?

man klarar sig nog bäst ensam trots allt.

babaj.