jag sitter här och ler som ett fån, ler och ler och ler.
älskar att vara ensam, shett vad jag älskar det!
hade kunnat sitta här i mitt underbara rum med mig själv hela dagarna, resten av mitt liv.
är verkligen ensamvarg.
okej för att vara ärlig finns det en anledning till att jag vill vara ensam.
ooooooch....den spännande anledningen är att:
JAG ACCEPTERAR INTE MÄNNISKOR.

det är helt otroligt fruktansvärt vidrigt hemskt sorgligt jobbigt.
försöker verkligen.
"nej ellinor, det var inte korkat sagt det han just sa. nej ellinor, hon såg inte fruktansvärt gräslig och töntig ut när hon gjorde sådär. nej ellinor, det gör ingenting att alla skrattade åt det fruktansvärt vidrigt dåliga skämtet"
men nej, kan inte ens tro på mig själv i såna stunder.

usch. får rysningar och ryck hela dagarna så fort människor typ rör sig.
dom måste vara perfekta, dom får inte göra ett enda fel. då accepteras dom inte.
men alla gör så fruktansvärt pinsamma saker hela tiden.
jag är nog världens mest kräsna människa. jag kan bara inte tillåta folk vara som dom är.
skrattar åt dom i min hjärna för allt dom gör, allihop är så patetiska.
dom tänker likadant, jag kan inte förstå hur det är MÖJLIGT!
ingen är unik. inte en jävel. inte en människa. ingen är annorlundare än dom andra.

det är nog det jag är mest rädd för, att vara som alla andra. usch vilken mardröm.
fast det är jag nog, kanske bara inte ser det.
mord i sinnet.

älskar den här.
fint skrivet :')

P.S  jag HATAR spotify, det suger.