jag förstår inte.
varför klarar jag inte av vardagen?
jag kan inte vara glad, jag vet inte hur man är glad!
jag har ingen aning om hur det känns att vara fri från bekymmer och att bara vara lycklig.
jag minns det inte, jag minns inte den känslan.

jag vet inte var jag ska gå för att inte bli deprimerad.
i skolan får jag ont i magen, i mitt rum får jag ont i magen, i mitt tvrum får jag ont i magen, i mitt kök, hos frida, hos hanna, hos maja, hos tobbe, hos pappa, på stan, på coop, på öb, på toa, i stugan, i en bil.

överallt.

jag tror jag vill fly, egentligen tror jag att jag vill fly från mig själv.
fast det går ju inte.

jag är rädd för att bli gammal.
det är min näst största rädsla.
jag är nog mest rädd för mig själv.
kanske därför jag inte klarar av nånting.

MEN SÅ VAD SKA MAN GÖRA?
jag kan ju inte lägga in mig själv på ett psykhem för tonåringar som är rädda för sig själv.
det blir väl bara ännu värre?

men ibland önskar jag att jag varit ett galet psykbarn så dom fick lägga in mig, på ett sånt ställe där man får bo med andra knäppisar, där jag kunde passa in och för en gångs skull vara som alla andra.

jag och mamma har pratat.
igen.
men hon säger att hon var som mig när hon var liten, att folk blev sårade när hon sa bajs men inte när andra sa bajs.
att folk inte förstod henne och att inte hon heller orkade vara med sina kompisar.
att hon också tyckte att omvärlden var patetisk.
för det tycker jag, ofta.
jag ÖNSKAR jag inte tyckte så.
jag försöker.
men jag kan då FAN inte låta bli att skratta åt patetiska människor, åt saker man mer ska gråta åt än skratta åt.

jag vill bara att alla ska veta vem jag är, hur jag är, VAD jag är.
men det vet jag ju inte ens själv en gång.
så hur ska ni förstå?

HELT PLÖTSLIGT, NÄR JAG SATT I FARSTUN OCH FRÖS OM RUMPAN, HADE MINA NYCKLAR I NÅGON ANNANS HÄNDER, DÅ BARA SLÄPPTE DET.
TÅR EFTER TÅR EFTER TÅR.
ANDNÖD.
MERA TÅRAR.
TOBIAS I MITT ÖRA ISTÄLLET FÖR TOBIAS BREVIII MIG.
INGET STÖD.
INGEN RESPEKT.
INGEN FÖRSTÅELSE.

JAG FÅR KLARA MIG PÅ EGEN HAND.

jag hatar att leva.
jag hatar livet.
jag är rädd.
jag är rädd för mig själv.
jag är rädd för dig.
jag är rädd för att leva.