hej, du kanske är lite less på mig och mina sorgsna agressiva eller allmänt konstiga inlägg, fast nej, du finns ju inte.
läser inte.
haha.
dumma elli, använd din oanvändbara hjärna ibland.

okej, en sak jag måste berätta är att...här kommer det....jag glädjs inte åt andra, jag snarare tycker illa om dom som berättar för mig om hur lyckliga dom är.
i faktum, jag avskyr det.
jag avskyr verkligen när folk typ, "ah, vetu? han sa att jag var söt! öh, vetu? jag har skaffat mig ett liv! åh, vetu? jag är lyckligt kär!"
sånt får mig att känna mig ännu mer oälskad, värdelös, vidrig, ful, dum, tjock, knäpp, trög, än jag redan känner mig.

jag blir bara arg när folk snackar gladsaker.
frida brukar grubbla om dedär, "nehe, kul att du är glad för min skull då" men jag kan inte ro för det. försöker ju, men jag vill egentligen bara asböla...
kan liksom inte göra så mycket åt saken. och vad ska jag behöva vara glad för? gör väl inte saken bättre, om hon redan är glad, varför ska jag vara glad MED henne då? det räcker ju med att hon är glad väl.
men förlåt...jag vet inte hur jag ska göra....
men det är inte alltför roligt, hon har redan folk som gör henne glad dagligen.
det har jag inte, alla har alltid saker att vara glada för, jag har inte det.

dagens raggningsreplik:
du behöver ju inte falla för mig, men du kan väl snubbla lite?!


idag finns det många dagens.
dagens låt är afterlife-avenged sevenfold
dagens måste är mina hörlurar
dagens lycka är du
dagens förvåning är JOHAN DAHLBERG!:)
dagens depp är du
och dagens dagens är att dagen sög.