tystnad är inte min grej, jag är inte tyst, jag hatar att vara tyst, jag ska inte vara tyst, jag kan inte vara tyst, jag vill inte vara tyst, jag har för mycket att säga för att vara tyst.
ändå så, är jag visst kung på att vara tyst, kan visst inte ens prata, föredrar visst att vara tyst, och usch..vad jag är tyst ibland.

det finns lixom en spärr som hoppar upp ibland och säger, YO ELLI, SHUT UP.
nåväl, det är bara att hänga på, kan inte bryta upp spärren och även om jag så skulle göra det skulle det säkerligen sluta i kaos.

antingen skulle jag råka säga allting baklänges så ingen förstod någonting alls, eller så skulle ingen lyssna och nån skulle råka höra sista ordet så att den personen frågar: oj förlåt, vad sa du elli? så man blir bebisförklarad.
eller så kanske nån skulle sucka så högt åt mig att jag blev så rädd så jag fick stamma resten av mitt liv?

men jag ska inte vara tyst, jag är inte det i vanliga fall. jag är den som pratar fort och mycket, sådär fööör mycket så folk slutar lyssna tillslut, så jag själv slutar lyssna.

jag tycker om tysta människor, men jag hatar själv att vara tyst.
jag tycker om folk som är tysta och bara lyssnar, dom är mystiska och spännande.

jag tycker inte om mig själv, ble.

en raggningsreplik i högsta klass:
så...spelar du XBOX ofta?