vill inte ens se vad du har att komma med längre.
blä.
jag hatar mig själv, varför kan jag inte bara vara snygg, rolig, bra, söt, prefekt?
varför är jag drabbad?
har inte ens gjort nån nåt, ändå är det bara jag som får leva som en bäver utan näver.

känner inte alls för att vara full längre, kommer iallafall bara framkalla alla mina sorgliga problem, kommer förstöra mitt liv lite extra.
onödigt ju, å andra sidan är det väl lika bra, kan ju säga allt rakt ut hur det är då, sen kan jag ge fan i å träffa saken igen, behöver aldrig mer se dendethonhan.
när jag gjort bort mig för livet.
lika jävla bra.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, inte en jävel kan förstå hur ARG och lessen jag är.
jag orkar inte!:O
fan också.
varför kom du in i mitt liv för?
eller okej det var toppen och jag lever uppochner nu. men ändå. det suger ju i övrigt.

okej, du vet att det är du, men vem fan bryr sig?
kommer iallafall inte ha med dig att göra i mitt liv.
får väl gömma mig resten av livet.
jag hatar att du är såndär.
du förstör mig.