nej.
jag måste berätta att jag är lite less på att det är korkat att vara osmart.
jag blir alltid dumförklarad, utskrattad eller så bara ignoreras mina frågor.
till och med lärare kan skratta åt mig, om jag frågar en dum fråga.
fast jag tycker inte att det är en dum fråga, jag är visst smart.
ibland, jag är smart på saker folk inte vet att man kan vara smart på.

jag har gjort nationellt matteprov idag, det sög musten ur min hjärna.
jag var på stan, jag provade kläder som var fula, det sög glädjen ur mig.
jag cyklade och solade, det sög orken ur mig.
jag lagade mat, det gick så mycket åt skogen att det inte går att beskriva med varken bilder, ord, musik eller charader.
det sög kunskapen ur mig.
jag gjorde allt med hanna, det sög livet ur mig.

jag är alltså:
hjärnlös
glädjelös
kunskapslös
orklös
livlös
MEN, trots detta så hopfull, och det var faktiskt en bra dag, och än är den inte ens slut! *SMILE*

jag har från och med idag blivit en optimist.

egentligen vill jag vara med tobias, men det tänker jag inte erkänna.
och jag tänker inte ringa, han vill säkert ändå inte vara med mig, och säkert gör han nåt jättekul, utan mig...
nu blev jag en pessimist igen.