började en gång för typ över ett år sen med att alla gnällde på att jag svor så mycket, okej det gjorde jag väl också.
men jag var ett ilsket litet barn.
allas föräldrar anser mig alltid som dålig innan dom känner mig, dom har sina fina små fördomar, först tänker dom: HON HAR PIERCINGAR,AJAJ! sen tänker dom: HON HAR FÄRGAT HÅR OCH SVÄR,AJAJ! sen tänker dom också att: HON HAR SVARTA KLÄDER PÅ SIG,ibland,AJAJ!

känns inte alltid toppen, har ändrat på tok för mycket på mig själv tack vare folks fördomar.
nu ska jag skrika så att alla hör.
JAG ÄR INTE SVART OCH SVÅR, JAG ÄR GUL OCH SIMPEL!
tror dom flesta märker det när dom känner mig, då kommer den där gula sidan fram. kanske. hoppas.
jag kanske är svår att förstå sig på, men det beror bara på att mitt tänkesätt är på en högre nivå än ditt ;) elli skojas.

iallafall tröttnade jag på att känna mig svart,svår,dålig,elak,hemsk,deprimerad,ful,konstig.
så jag började med att sluta svära, istället kom jag på massa lustiga ord som jag använde mig av istället för svordomar.
insåg att det var en bra sak, folk hade roligt åt det, jag med. särskilt min mamma, sen började hon också använda sig av dom. ganska pinsamt.

det vi kan konstatera är att fördomar, SOM JAG ALLTID HAR SAGT, kan ta sig i sina rumpor.
vi tycker inte om såna, ändå har vi massor av dom.


smile for me paulo.

igår skrattade min mamma åt mig och tittade på mig jättelänge, då frågade jag henne om hon undrade vad det var för fel på mig eller vad det var frågan om. då svarade hon "ne hehehehehe, de är väl inge fel på dig, du är ju bara full av humor"

musik är överskattat, har inte lyssnat på musik frivilligt på mycket länge. nu är jag trött på det. blä.
direkt efter jag skrev det där började jag lyssna på den här.
det var ju så roligt att kolla på den där filmen HEHEHEHE.
jag tycker om den där låten.
den gör mig såhäääääääääääär glad.