hej och välkommen till dagens inlägg.
idag ska vi prata om....
PIP. vi stryker detdär.

jag har haft roligt, roligt va?
jag har kommit på att jag älskar att dansa, mova fettet på ett roligt sätt. översatt på sverige.
synd att jag är NO GOOD på att dansa. synd synd synd.
fast det är kul ändå.

jag älskar att grisa, när vi får dansa, jag är så fruktansvärt less på att sjunga nu...alla låtar ger mig 100 grader feber.
hoppa runt som en apa, skrika så man får ont i halsen, bara vara allmänt sig själv.
det är livet.

jag har så mycket på hjärtat och i hjärnan som fingrarna vill pressa in, fast alltså. det tjänar ingenting till, skulle skriva oändligt långt och ingen skulle ändå orka läsa, inte ens jag själv. fast jag älskar långa inlägg.

hanna undrade om jag hade nån sjukdom, eller typ en personlighetsstörning.
hon tycker att jag är så konstig att det måste vara så.
hon sa att hon undrade om jag tänkte som er, er vanliga människor.
om det finns nån vanlig människa inuti mig liksom.
det tror hon inte att det gör.
vad vet jag, vad vet hon, vad vet du, ingen vet väl det. alla tänker väl olika väller?

tycker det är roligt när hon säger sånt där, blir nästan glad.

ellinor (samtidigt som hon skrattar): vet ni, har kommit på att jag är fett lättroad.
kasper (helt allvarligt): amen GRATTIS ellinor, det har jag kommit på för längesen! (stora ögon och rynkade ögonbryn)
ellinor (mer allvarligt): jasså? närdå?
kasper (fortfarande fullt allvarlig): men typ FÖRRA veckan!
ellinor skrattar sig ut ur köket.

jag har kollat bert, i tre timmar på en gång. det var det mest underbara jag hade gjort på länge.
det var magiskt. älskar verkligen bert. VERKLIGEN.
alltså inte just bert, utan allt i bert och särskilt åke.
på rikt heter han oliver och fyller år på samma dag som jag, ska tänka på han varje gång jag fyller år.
och jag fyller år många gånger till.

han har dessutom utvecklats till nån ännu snyggare än åke.

män är exakt precis som godis kom jag på här en gång.
liksom, dom som inte är lika söta som alla andra, vi vill ha dom också.
nöjer oss inte bara med dom sötaste, nöjer oss definitivt inte med bara dom osötaste.
vi måste ha bådeoch i en blandning.
först vill jag ha alla söta, när det är slut på dom duger dom mindre söta.
fast när man har dom sitter man och tänker på vad mycket bättre det hade kunnat vara om man hade gjort klokare val tidigare.

om jag fick välja att utrota godiset eller männen, då skulle männen var såååå borta nu.
förbaskade män.
fast både godis och män gör en rund om magen.

män och godis. dom gör en lycklig för stunden, sen gör dom en bara deprimerad och tjock.
man känner liksom att allt är möjligt så länge man har det som man vill.
när det är över känns allt förgäves, man har bara ångest.

MÄN OCH GODIS ALLTSÅ, vi klarar oss inte utan det men vi hatar att ha med det att göra, fast ändå älskar vi det. äsch, iallafall jag.