AFTON.
jag kan se att ni dissat mig i senare dagar, litegrann. och dissa är ett starkt ord.
jag dissar alla, utom dig, dig och dig.

mitt humör är som...tre ägg.
ett kokt och ett rått, och ett hönbevakat.
man kan liksom, ena stunden knäcka det mot pannan så de splashar iväg.
och andra stunden kan man kasta omkring det och det fortsätter bara studsa.
en helt annan stund kan det möjligtvis ploppa ut en kyckling ur mig.

jag funderade på om man måste vara omtyckt och populär bland folk, men nej.
det måste man då verkligen inte.
gud så jobbigt, tänk om jag var omtyckt och populär, jag hade ju inte orkat leva.
jag är så glad att jag bara finns, som en vandrande vålnad.
det är nog som hanna säger, att jag inte är normal, inte ens innerst inne.
jag kanske har en robothjärna.
fräsit. kan jag skryta med.

jag har tänkt i några dagar nu på att jag sällan får skratta på riktigt, sådär med mina kompisar, när alla tycker samma sak är skojig.
idag hände en sådan grej, vi började prata om tvillingar, som utvecklades till såna där som sitter fast i varann, det gick långt. och skojigt var det.
det är så roligt att skratta.

jag är så arg där inne, och så glad, och så lessen sen då, så förvirrad och så...så trött.
idag åker jag till ödemarken, så underbart.
ellman blir ensam, kommer inte kunna sova om natten, tänk så hungrig han ska vara.
sitter på mammas nya lilla rosa laptop om du nu promt ska veta det också!

min nya låt som får hjärnan på bättre tankar.
NEW SOUL - YAEL NAIM