oväsen, skrik, bråk, tjaffs, svammel, trams, psykanfall, damp, kaos, lite mer oväsen, tårar och HUVUDVÄRK.
det är SÅ jag lever.
all the time, alltid och always.

det är det som får mig att tappa livslusten ibland, skönt att slippa alla komplicerade diskussioner och allt oväsen som regnar in i sidled i öronen.
det är så underbart jag tänker.
jag är så osmart, jag håller inte för öronen och undgår allt kaos, har jag aldrig gjort, har alltid varit BIGöra no 1!
jag slutar inte tänka på alla komplicerade sätt som gör att jag tillslut inte förstår vad jag tänkte på från början.

jag har ont i magen, vet inte om det beror på godiset, mensvärken eller en vanlig sorgklump som la sig som en bebis mitt i magen.

det har varit en regnig dag, har saknat dom dagarna.
hade planerat att gå ut med mina randiga stövlar och min gula galonjacka, men nix.
då sitter man sig inne och surar hela dagen minsann, som vanligt.
ville ju ut och träffa på maskarna som gett mig så många fina minnen.

nåväl. jag känner frid, just nu.
när jag skrivit ner dedär som satt i min huve, nu kanske du förstår.
nej, det är klart du inte gör, aldrig nån som förstår sig på mig.

 jag ler uppochner.