ifall inte det första folk gjorde när jag väl orkade mig upp till skolan var att gnälla och undra vad fan jag gjorde där kanske lusten och orken skulle vara lite större.
fast det är ju klart. inte kan väl någon bemöta mig med lite vänlighet och respekt liksom, vad är jag för något?

ja egentligen är jag rätt normal, bara på ett lite mer onormalt sätt.
jag är inte så himla mycke konstigare än er. och jag har faktiskt också lite känslor.
DESSUTOM är jag väldigt känslig.
typ kall på ytan men superhet några centimeter in...
okej....det där lät vidrigt snuskigt.
skärp dig nu.
HÄHÄ.

jag är också rädd och osäker. liksom.
vem är jag? vem vill jag vara, vad vill jag göra?
den stora skillnaden som gör att ni vill baka mig till en våffla är att ni klarar av det här förbaskade eländet.
och gud vet, att det gör INTE elrondmacb.
och så var det med den saken.

jag kan inte bete mig normalt.
jag gömmer mig. för jag är rädd att bli sårad eller att såra.
förresten så tar jag alltid på mig all skuld.
fast. borde jag verkligen göra det?

det enda jag egentligen vill är att ha en riktigt fräsig poolare.
en sån där limhög som klistrar sig fast. som står mig väldigt nära.
en sån där som går att lita på till iallafall 98 procent.
jag menar, 99 är en omöjlighet. alla tjallar vi på våra nära nån gång.
alltså, iallafall en som alltid finns kvar vid min sida ÄVEN när jag har PMS och säger elaka saker.
även när jag är megadeprimerad och berättar vilket sätt jag vill dö på.
en kompis som aldrig skulle byta ut mig.
DET är vad jag behöver och vill ha.

skulle sitta fint med en kompis man dög till.
meeeen. en sån finns inte.
alla söker spänning, det måste alltid hända saker.
jag känner mest att det helst inte behöver hända något alls.
nåväl. jag vill inte TÄVLA om mina vänner eller mot dom.
ska det nu vara så att jag måste tävla om dom så klarar jag mig fint utan.
jag tänker inte vara. och ÄR inte någon ensam svag stackare som måste visa hur cool jag är, hur mycke jag har att komma med. för att kunna vinna en vän.

SÅ FUCK OFF.
suckers...