mamma ropar. DET ÄR MAT.
ellinor dröjer alltid när det är mat för hon vet att det ändå aldrig är dukat när hon kommer.
typ tre sekunder senare kommer kasper in och säger DET ÄR MAT.
då säger ellinor, jag vet.
då säger kasper, JA MEN KOM DÅ.
då säger ellinor (nu irriterat)
jag kommer väl när fan jag vill.

MEN JAHA, säger kasper då.
sen frågar han om hon gillar sitt nya skrivbord hon fått av han.
då svarar hon nej. som straff.
sen säger han NEHE, och går.

då är ellinor påväg att gå och äta, men DÅ, hör hon kasper sitta och berätta för mamma.
elli är sur.
då svarar mamma, det är hon väl alltid.
sen berättar han vad suriga ellinor sagt.

sen kommer ellinor och ska ta sin pizza till sitt rum.
då säger mamma, nej du ska äta med oss.
då säger ellinor, nej det ska jag då verkligen inte.
varför inte undrar mamma.
varför skulle jag svarar ellinor.

sen säger gubbjäveln. ge henne ingen mat.
då säger mamma, nää.
då säger ellinor med helt vanlig ton. okej.
så går hon tillbaka till sitt rum. utan mat.

så nu sitter jag här.
arg som ett bi.
mobbad av min egen familj.
ger hatblickar åt allt som kan prata.
önskar jag var en smula.