jag vill bort, bort från denna världs komplicerade bravader.
bort, långt långt bort.
så långt bort att jag inte skulle hinna tillbaka innan jag dog.

tänk så mycket bättre det måste vara att bo i en stor stad.
en sån där stor stad som man kan gå till samma affär varje dag och säga samma sak utan att bli ihågkommen.
en sån där stor stad som man kan skvallra om allt möjligt utan att folk en vecka senare tittar skumt på en.
en sån där stor stad som man kan gå till ett bibliotek och sitta och läsa böcker och skratta högt utan att folk tycker att man är ett missfoster.

man är mer ifred om man bor i en stor stad.
i en liten vet alla vem man är, och man känner igen varenda jävel.
samma folk på bussen varje dag, samma folk på coop, man måste se sig för var man än går.
om man inte vill bli sedd alltså.
jag vill vara osynlig, inte så att folk inte ser mig för att jag är så värdelös.
mer sådär att jag kan göra vad fan jag vill utan att nån bryr sig.

jag är lyckligare i andra städer, där ingen, precis INGEN vet vem jag är, ingen vet mitt namn, mina intressen eller min historia.

nu är det mer så att jag önskar att jag inte hade nån som brydde sig om mig.
önskar att min familj hatade mig, att jag inte hade några vänner.
är det normalt?