jag duger inte.
jag duger inte till annat än som störmoment och en sån där jävel MAN TROR SIG KUNNA TRYCKA NER NÄR MAN KÄNNER SIG HOTAD, MEN SÅ BRA ATT JAG ÄR TILL NÅN NYTTA DÅ. FINT.
men jag har märkt en sak, jag är inte längre rädd.

jag drive-ar på liksom.

precis så ska man göra.
även om ingen lyssnar ska man säga det man vill få sagt.
även om ingen håller med ska man stå för sin åsikt.
även om alla skrattar åt en ska man fortsätta vara som man är.

det känns som att alla duger utom jag.
typ.
åh, typiskt.

jag förstår inte, vad gör jag för fel?
är jag glad och snäll behandlar folk mig som en bebi och tror att dom har livserfarenheter och att jag just föddes i en farstu.
är jag arg och bitchig paktar dom ihop sig och försvarar varandra och påpekar minsta dåliga detalj som existerar med mig.
är jag bara allmänt tyst undrar dom varför. VARFÖR!? ja,jösses.

SEN NÄR JAG INTE ORKAR GÅ I SKOLAN, DÅ JÄVLAR SKA NI GNÄLLA OCH SÄGA ATT JAG ÄR TRÖG.
I'M HUMAN TOO.
snälla, se mig som mig och inte som en rosa myra.

MEN IDAG var en bra dag, även om jag var arg och grinig och hade mensvärk så jag inte visste nåt annat.
ja. så mysigt, så himla mysigt att åka med min prins, att skrika på han i en annan stad och i en buss.
jag älskar dig mer och mer och mer och mer och mer för varje lille dag som går.

nu är jag så less på att känna mig annorlunda och omänsklig att nu låssas jag vara glad och snäll när jag vill kötta sönder människor.

DAGENS TRE:
jag luktar husvagn.
mitt rum ser ut som en treårings, och jag älskar det.
jag har turtles-sängkläder och dom är fina.