hur lyckas folk bli lyckliga? jag orkar inte ens försöka, jag tänker bara. "nej,jag är för ful för att kunna vara glad. nej jag är för tjock för att kunna vara glad. nej jag är för barnslig för att kunna vara glad. nej jag har för konstiga kläder för att kunna vara glad. nej jag gillar för konstiga saker för att kunna vara glad" jag skyller min ensamhet och bitterhet på mina brister. men de handlar väl ändå inte om det? det handlar väl om hur man är bara, allt handlar om det. men jag vill inte vara som jag är, en liten irriterande bitterfitta som anklagar mina problem på alla andra. samtidigt så vet jag hur allting är, jag vet att det bara är jag själv som är problemet, att det bara är jag själv som kan göra nåt. men det händer bara inget. grejen är bara att jag inte vet vad jag vill. bara vad jag inte vill. jag vill inte tillbaka till mitt gamla liv, jag vill inte umgås med anna personer längre, det går inte. jag är för annorlunda för dom, jag tänker så konstigt. jag vill inte umgås med folk som bara påpekar hur konstig jag är hela tiden. jag vill...jag vill träffa nån som jag. nån som är konstig och halvful och som inte är präktig och insnöad på att leva exakt som man ska. för jag är så hemskt less på det. på alla som säger. "man måste gå skolan,jobba på ett dåligt jobb tills man får ett bra,BLI ihop med en bra kille med bil och hus,få ett bra jobb,tjäna bra med pengar,resa lite,sen skaffa barn och hund" det finns inget värre sätt att vela leva sitt liv på. tycker jag. men jag vet som sagt inte vad jag vill. finns det ingen annan på jorden som tycker så...? folk hatar mig och anser mig vara en BITCH innan dom ens talat till mig. jag är faktiskt väldigt snäll och rolig, egentligen. det vet jag. för jag umgås såpass mycket med mig själv. nåväl. jag är väl bara en ung och dum fjärt med för många åsikter. vill du bli min vän? ring mig:) 0703937837.