ALL I WANNA SAY IS THAT I DON'T REALLY CARE ABOUT YOU.

okej min käresta.
jag har verkligen legat och tänkt på en sak.
har jag någonsin varit lycklig?
alltså på riktigt.
har jag vågat vara mig själv, har jag brytt mig om andra, har jag lett en hel dag, har jag vågat göra saker, har jag gjort saker utan att få ångest, har jag trott på mig själv, har jag gjort något utan att oroa mig om det är fel?

jag tror inte det. jag vet inte.

därför huggs det i magen hela hela tiden. jag är livrädd att ingen ska kunna hjälpa mig, att ingen ska kunna göra mig hel igen. går det? kommer jag orka tills det händer om det nu händer?

först nu förstår jag. nu inser jag att jag inte är hel. jag saknar en massa saker som man behöver för att klara av och orka vara en människa. en glad människa.
jag har ingenting kvar. ingen självkänsla, inget självförtroende, inget hopp, ingen glädje, inget förstånd. i princip ingenting.

jag ser på mig själv med omgivningens ögon och då ser jag en tragisk snorunge, en främmande ointressant dönisse. en bitch som tror hon är nåt, som ger hatblickar åt alla.
men i mina ögon är jag bara en ensam osäker livrädd konstig tjej, en som bygger en elakhetsmur för att försvara sig mot den ytliga och skrämmande omgivningen.

men det är klart, ingen förstår sånt. folk förväntar sig att man ska vara glad och trevlig, dom förstår inte att man är rädd, dom tror att man vill alla människor dåligt.
så är det inte. jag tror inte att min åsikt behövs, nånsin, jag tar inte plats, jag behöver inte synas, inte prata med folk jag inte känner, inte visa vad jag kan.

jag håller mig bara undan, försöker rädda mig själv från att göra fel.
men det blir bara fel alltihop. man kan aldrig göra bara rätt.

ah och well. så fort jag tror att jag verkligen gör rätt val i livet går det åt helvete.
några få elaka ord får mig att vela springa och gömma mig och gråta.
sen när jag försöker på nytt blir jag bara sviken.

jag förstår bara inte.
varför inte bara vara ärlig?

det är allt jag begär av dig darling.



I HATE YOU RIGHT NOW. I JUST WISH I DIDN'T LOVE YOU SO MUCH.

att dricka sig full när man har lust.
att äta hur mycke godis man vill.
att titta på hur mycke film man vill.
att äta hur god mat man vill.
att spela hur hög musik som helst.
att dansa naken så mycke man orkar.
att inte städa om man inte orkar.

det är livet. mitt liv.

mitt favoritbarnprogram i världen. det rockar fett.

SÅ AWESOME. SÅ HIMLA FINT. ÄLSKAR IT.


bor ensam här i en månad. sen är jag hemlös.
det finns ett alternativ. flytta ut i skogen.
men jag har tagit bort det alternativet, för jag vill inte.
och då är det liksom kört. hemlösa jag.

drömde att jag gjorde goda gärningar inatt. det var läskigt.
adios.

ALRIGHT. nu har jag äntligen hittat den. min favoritfilm på jorden.
och så hette den nåt så vanligt som :BOYS DON'T CRY.
och inte ens det kunde min minihjärna minnas.
okej. kul att jag fått reda på vad den heter och att jag vet massor om den nu.



MEN JAG KAN INTE SE DEN.
jag hittar ingenstans jag kan få se den och jag vill se den NU.

det känns som att det har gått lite för långt med fattigdomen när man börjar drömma att man inte har råd med saker.
fast det var en jättefin och söt dröm ända tills jag inte hade pengar nog.
jag hittade världens finaste och sötaste ring med svampar på som jag avgudade.
jag skulle köpa den, för jag hade tydligen massa pengar, vilket jag var överlycklig över.
jag var helt säker på att den kostade typ 30 spänn...men nejdå. den kostade exakt 106 förbaskade kronisar.
då blev jag lessen och vaknade. utan en svampring.

inte nog med det är vi så panka att jag fick handla mat med en kupong innehållande femti kronor. idag. men det var skojigt ändå.

a och gissa vad då.
självklart när jag för en gångs skull kommer ihåg att det är andra'avenyn är det äckligt OS istället. awesome. verkligen. har glömt den tre veckor i rad och när jag minns går det åt skogen.

det enda som går att äta i mitt hem just nu är hårdbröd med köttochgrillkrydda på. det är faktiskt skitgott.

nu ska jag spela gh med pelletskulan.
farwell my hell.

HÅLLER PÅ ATT LÄRA MIG WAYWARD SON PÅ PIANO NU, DE GÅR ASBRA ;>

awesome. aweeesomeee heter det.


jag är så trött på att du alltid är trött. det gör mig bara så himla trött att jag inte ens orkar tänka på att sova.
tröttsamt.

vill vill vill ha åtminstone en fin liten semla. men ikket. det missade jag givetvis också.
god fortsättning.
amen.

vi har åki skoter jättelänge.
och världens bästa läskighetsfilm är the haunting in connecticut.
och jag älskar choklad.
och jag hoppas att folk slutar tjata snart.

how nice.

och jag blekte sönder mitt hår. men det är fint ändå.

jag har funderat på hur så många människor kan ha så dålig smak att bara dålig musik spelas överallt?
är det verkligen så att dom flesta sitter hemma och lyssnar lady gagagagaga när dom har tråkigt?

tobias dammsuger mitt playstation. hähähähähä.

alltså. jag insåg just att alla bloggar som är poppis suger.
jag försöker läsa dom,men det finns ju inget att läsa...

dom skriver typ tre rader och lägger upp trehundra bilder på fula kläder.
eller så frågar dom var man kan få tag på fula kläder.
eller så skriver dom om deras tråkiga dagar som består av skolarbete, shopping och en kopp te ungefär.

dumma tråkiga poppisbloggar.
säkert finns det miljontals jätteskojiga spännande bloggar nånstans,men dom är omöjliga att hitta.
ring mig om du hittar en skojig blogg.

jag svettas. äter glass. hoppas den hjälper.
undra om det är något jag undrar över...

GUD vad irriterande det är att dom låtar jag skriver som blir bäst är dom jag skriver när jag blivit arg över nåt.
tillexempel fick jag ett telefonsamtal nyligen som gjorde mig extremt grinig.
och vips så hade jag skrivit ner allt jag kände, tack kära telefonsamtal kände jag då.
alla låtar jag skriver bara för att jag har lust att skriva är bara kaos.

aaaam well. jag fucking avskyr att sitta på min egen skitdator. den ger mig dåliga minnen.

hejdå världen. tack för att du lämnar mig ensam.

jag har gett upp. jag ville bara säga det.
just när jag ger upp i hjärnan är jag som lyckligast.
fast jag är inte lycklig. inte det minsta.

hähä. häää.

hehe. heee.

ritade med min giraffpenna. såklart.

förresten så har jag börjat med en grejsimoj, jag hänger upp postitlappar på tobias fula vägg.
så då blir den jättefin. skojigt va?


a och en sak till. jag har ritat på en tröja nu. jättefint.


HEJDÅ:)
måste duscha för annars fryser jag ihjäl liksom.

frågan är vad som gick fel vid födseln.
tog dom fel unge?
jag tvivlar starkt på att min mamma är min riktiga mamma.
hon är alldeles på tok för smart för att ens vara en avlägsen släkting till mig.
och om hon nu är min riktiga mamma (vilket jag hoppas på, fast för hennes egen skull önskar jag att hon hade en fin flicka) a men om hon nu är det.
hur kunde det då bli såhär?

jag önskar verkligen att folk i min närhet slapp lida över alla fel jag gör dagligen.
jag vill inte förstöra för andra, jag vill inte få andra att må dåligt.
jag tror jag gömt mig så länge för andras skull. verkligen.
jag är inte värd vänner eller familj.
JAG ÄR OND.

ja. det är jag verkligen.
det knasiga är att jag vet om exakt alla fel jag gör.
jag vet vad som sårar andra, jag vet vad som sårar mig själv.
jag vet vad som är rätt och vad som är fel.
ändå fortsätter jag leva i min smutsbubbla.
där sitter jag och surar och drömmer om ett häftigt liv.
sitter och hatar folk och stör mig på små detaljer.

jag har extremt stora problem med folk.
jag hatar dom. typ.
jag stör mig på människor som: försvarar andra. pratar om tråkiga saker. skriver P-smajlisar. skriver okej med y. pratar om sig själva i tredjeperson. förklarar värdelösa saker på ett komplicerat sätt. dumförklarar mig.

hejdå. jävla pissliv. stressar för onödiga saker. bråkar om ingenting. torkar bajs från golvet.