frågan är vad som gick fel vid födseln.
tog dom fel unge?
jag tvivlar starkt på att min mamma är min riktiga mamma.
hon är alldeles på tok för smart för att ens vara en avlägsen släkting till mig.
och om hon nu är min riktiga mamma (vilket jag hoppas på, fast för hennes egen skull önskar jag att hon hade en fin flicka) a men om hon nu är det.
hur kunde det då bli såhär?

jag önskar verkligen att folk i min närhet slapp lida över alla fel jag gör dagligen.
jag vill inte förstöra för andra, jag vill inte få andra att må dåligt.
jag tror jag gömt mig så länge för andras skull. verkligen.
jag är inte värd vänner eller familj.
JAG ÄR OND.

ja. det är jag verkligen.
det knasiga är att jag vet om exakt alla fel jag gör.
jag vet vad som sårar andra, jag vet vad som sårar mig själv.
jag vet vad som är rätt och vad som är fel.
ändå fortsätter jag leva i min smutsbubbla.
där sitter jag och surar och drömmer om ett häftigt liv.
sitter och hatar folk och stör mig på små detaljer.

jag har extremt stora problem med folk.
jag hatar dom. typ.
jag stör mig på människor som: försvarar andra. pratar om tråkiga saker. skriver P-smajlisar. skriver okej med y. pratar om sig själva i tredjeperson. förklarar värdelösa saker på ett komplicerat sätt. dumförklarar mig.

hejdå. jävla pissliv. stressar för onödiga saker. bråkar om ingenting. torkar bajs från golvet.