jag känner små känslor som känns bra.
jag gillar det. resten är hemlis.

idag mötte jag ett ansikte som kokade ben till spagetti. blev en svettig tomathög som inte var närvarande alls.

jag har funderat på om jag hade velat spela in mina låtar. men jag är för feg för det.
jag vet inte om det skulle kännas bra. känns livsläskigt. typ döden. dom kanske inte är nog bra för det...nää jag vet inte.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10... ja. jag har nog iallafall tio som jag inte skulle skämmas ihjäl över. resten suger nog typ.
men tio låtar är ganska mycke. oj så läskigt.
nej jag vill inte.
jag vill vara en hemlis. fast ändå inte. eller jag vet inte. vad spelar det egentligen för roll.
det är ju inte som att jag är ett undangömt proffs. mer en helt normal okej sångerska som kan skriva helt okej låtar. tråkigt. tror det är därför jag inte vill. för då vet ju alla min hemlis. min tråkiga lilla hemlis.

jag var och hälsade på min mamma i byyyyn.
besöket varade aningen längre än bestämt.
det behövs alltid. mor är så himla bra.
jag borde prata med henne varje dag. då skulle jag aldrig tvivla. nånsin.

jag har diskuterat en sak med min kamrat.
saken är att jag inte kan kallprata.
därför kan jag alltså inte prata med folk jag inte känner.
anser en människa att jag är dryg är det helt fucked up fel.
jag är bara konstig, vet inte vad man säger.
har inget att säga. bara att livet suger, eller vissa dagar att livet äger.
sen är det tomt. helt tomt i bollen.

jag vill hångla.
och få nya saker gratis.
men helst vill jag kramas och sova med en tjockis. och hångla. HÖHÖ.

shooot. har hjälpt mitt psyke med att sova borta hos folk nu eller haft sovbesök.
inatt måste jag sova ensam. orkar inte ligga och tänka. försöker undvika det. vill bara spy då.

förresten kan jag fortfarande inte äta ordentligt. är jättehungrig men har skitsvårt att få ner maten.
är full med svarta klumpar i magen som gör att jag inte får ner något. försöker pressa.
vill bara spy. jävla depressionsklumpar. trodde aldrig det kunde vara så illa.

FARVÄL.