såhär är det.
jag har inga vänner längre.
så jag kan inte namnge folk.
jag saknar dig bara så mycke att jag inte ens kan gråta.
jävla fjolla jag är.
men jag har aldrig i mitt liv saknat en kompis på det här sättet.

dum som man är, jag trodde verkligen att jag kunde klara mig helt ensam.
först gick jag emot min familj och tänkte att dom bara förstörde.
sen mina kompisar.
sen mig själv.
saken är att, jag är verkligen helt ensam på jorden nu.
tänk om det aldrig blir bra igen?
så vad gör jag nu då?

ibland vet jag inte om jag bara behöver dig för att jag är ensam.
en sak vet jag. och det är att du är inte allt jag behöver.
men du är mitt liv.
OCH DET ÄR FEL, SÅÅÅ FEL.

jag gör det hela tiden förstår du, jag säger "nu är det över"
men dagen efter sitter jag där svag och låssaslycklig.
jag klarar det inte, inte ensam.
jag kan inte vara helt ensam. vad ska jag göra?
låta folk prata om mig och skratta åt mig, eller låta folk låssas som att jag är luft?
jag VET hur patetisk och elak och konstig jag är.
men jag är också en bajsig människa!
JAG FÖRTJÄNAR RESPEKT.

JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!!!!!!!!!