jag kan verkligen inte vara fin.
för jag kan inte fixa mitt hår, inte matcha kläder, inte ha rätt smycken. ingenting!
jag hatar att det ska vara så mycke jobb för att man ska bli fin.
jag är aldrig fin för att jag tänker att andra måste se mig fin.
utan för att om jag INTE känner mig fin blir jag grinig.
*ÄVEN NÄR JAG ÄR ENSAM HEMMA OCH LIGGER UNDER ETT TÄCKE OCH KOLLAR FILM*

hade nyss en diskussion med min hårborste på toan.
han undrade om jag bara utnyttjade honom för att den stora och bra borsten var i teverummet.
jag blev nervös och visste inte vad jag skulle svara.
sen visste jag inte om jag bara hittade på att han tittade snett på mig eller om han verkligen gjorde det.
kan borstar göra det?
jag blev arg på honom för att han försökte lura mig att jag var galen.
så bara för att vara elak tillbaka svarade jag att jag bara utnyttjade honom.

NÅVÄL.
jag vill bara skriva ner massor av fina saker. men det tänker jag inte göra. sånt ger mig bara ångest. butterkänslor och gnällspikstjat. sånt sysslar jag med.

ÅH VAD VIDRIGT, MITT HÅR LUKTAR BRÄNDA CHIPS.

jag kommer aldrig kunna somna. jag får sova i bilen imån istället.
åka åka åka bil i massa massa massa mil.