jag funderar.
jag vill ju inte bli alkis redan. vid arton års ålder.
eller.
jag vill aldrig bli alkis.
men jag känner för att ta mig en öl lite då och då.
helst hela tiden.
allt blir så mycke najsigare då.
öl :>

jag gillar inte att mina kompisar är såna finflickor hela bunten.
såna som alltid luktar gott och har fina kläder.
att dom planerar allt och alltid har massa vettiga saker för sig.
det får mig att känna mig som en sunkhög.
en smutsig liten råtta.
visserligen är jag väl det också.
det ser ju faktiskt ut som en ungkarlslya här i min pyttelilla lägenhet med sjukt mycke smuts och stök överallt.
jag menar inte att jag inte gillar dom, bara att jag inte gillar mig själv jämfört med dom ;>

ibland dricker jag några öl och lägger mig i soffan och tittar rakt upp i taket och känner ingenting.
det är skönt.
helt underbart skönt.

så mycket folk inte vet om mig ändå.
jag tänker nog aldrig på hur komplicerad och konstig jag är.
hade bara varit så skönt att umgås med någon som förstår mig, utan att jag ska behöva öppna mig och gråta och skrika för att bli förstådd.



funderar på en annan sak också.
varför intresserar jag mig bara i konstiga människor?
är det för att känna mig normal, eller gillar jag bara såna?

killar som intresserar mig:
fucked up män som ser ut som smutshögar, som dricker öl hela tiden, som gör det dom vill hela tiden, som inte bryr sig om andra, som snusar och/eller röker, som har konstiga intressen, som inte ser bra ut, som inte folk tittar på, som inte drar till sig massa uppmärksamhet, som sitter i ett hörn och ser allmänt...sexiga ut.
mystiska och mörka män. som skriker och spelar mörk musik. spännande män. som aldrig visar sig nånstans. yääh.

varför är jag så tragisk?!

min drömkompis är en sån där som ringer och väcker mig varje morgon och säger, fan nu drar vi nånstans.
så bara gör vi det. ställer oss på vägkanten med 100 paket nudlar, ett tält och en sovsäck och väntar på lift.
en som drar med mig till massa spännande ställen. varssomhelst utom sitt eget hus. en som bara är med mig, hela tiden. som bara vill vara med mig. så åker vi runt och sover hos konstiga typer och super oss fulla varje kväll med massa skumma killar. är det verkligen så himla svårt? finns det inga såna människor alls på jorden?

jag ska söka folk som bor i kollektiv. och flytta in.

LIFE SUCKS LIKE THIS.