jag är rädd. stora händelser ska snart ske. först ska jag gå till en kurator och förklara mig dum i huvet. sen ska jag hämta min legitimation och då kan jag köpa saker jag inte kunde köpa förr. sen ska jag gå till mitt jobb, mitt allra första jobb någonsin. sen ska jag skjuta mig själv. nej. nu tog jag i. men jag är livrädd. för allt i livet. hur kommer allt gå? jag känner mig väldigt ensam. ensam mest pågrund av att jag ogillar det mesta folk som finns i mitt liv. folk som bara påpekar och gnäller. folk som vet hur det är,som vill mitt bästa fast på fel sätt... idag sa min lillkusin exakt såhär: elli,du är tjock. i matbordet dessutom. jag blev så sårad att jag hade kunnat börja asböla och kasta saker och säga att jag inte alls var tjock,att jag är jättefin och att det är hon som är tjock och sen springa därifrån,låsa in mig PÅ utedasset och slå mig själv i huvudet med en hammare...men det gjorde jag inte. jag bet ihop och åt upp min köttsoppa och låssades skratta åt det. jag vet att jag är tjock. jag hatar det. men så hatar jag att träna och äta gröna saker också. fast snart,nu när Ja får flytta till lägenheten,då tänker jag råbanta och cykla bort varenda fettklump och BLI smal och lycklig som alla andra. sen har jag planerat, att när jag är snygg,har överlevt första dagarna på mitt jobb (OM,jag överlevt dom) och pratat till mig lite självförtroende med psyktanten, då ska jag skaffa nya vänner. eller ringa mina gamla. men jag tror inte dom vill ha tillbaks mig...det gick inte så bra sist. hursomhelst vill jag bara känna mig normal en tid här i livet. jag är så rädd, för tänk om allt misslyckas, jag hittar inte rätt på jobbet,sen hittar nån mig och alla skrattar,eller så är alla mycke mer erfarna och coola...jag vet inte. jag är en sån mask. kära tobias mår dåligt och sover stenhårt,jag vill kramas och sova tryggt men istället får jag sova pissnödig,utan täcke,utan armar om mig och utan en levande pojkvän. godnatt.