MORÖTTER MORÖTTER MORÖTTER

VATTEN VATTEN VATTEN

INTE ÄTA FETT.
puss.

jo liksom.
jag kom just på att jag liksom aldrig minns att det är mitt liv.
MIIIIIITT.
det är för min egen skull jag ska äta och sova och leka och vara glad och vara snäll.
så bra elli.
att du äntligen insett det.

wiwiwi.
justeja.
el klåko iss nollåtta:tretton.
I'M AWAKE.
det var längesen.
GRATTIS.
HURRA FÖR ELLI.

a och jag har en plan
- jag går till skolan i det kalla vintervädret.
- jag kommer in i skolan.
- jag klär av mig (givetvis inte naken)
- jag går på min dötrista värdelösa svenskalektion.
- jag säger några få ord till dom som ser mest snälla ut.
- jag går på nästa lekion. pengelska. och gör det jag ska. typ..
- DESSUTOM ler jag hela dagen så alla tror jag är glad (folk gillar gladisar)
- sen går jag hem igen.

är det verkligen så farligt?
frågar ellinor.
nej det är lättsomenplätt.
svarar ellinor.

OCH förresten.
igår skottade jag hela gården (okej tesse skottade en fjärdedel ;>)
a och nu har jag träningsvärk i HEEEELA ryggen.
man ska inte skotta med ryggen ellius.
fast jag har faktiskt träningsvärk i armarna också.
det var INTE LITE snö.
det var fett med snö.
jättejobbigt.

babaj bäbä

jag är bitter.
grå,gammal och bitter.

känner mig gråtfärdig var och varannan sekund.
faktiskt fruktansvärt jobbigt.
och så har jag åldersnoja.
känner mig jättegammal.

arton, är det inte då livet är över?
blev lessen idag när min mommo sa att jag lika gärna kunde dricka spriten nu när jag ändå är nästan vuxen.
jag är inte alls nästan vuxen.
*fnuss*

LIVET ÅKER FÖRBI.

blev ännu mer lessen när jag kom hem till henne och bland det första hon sa var att jag hade gräsliga kläder.
fast det säger ju alla här.
den här byn är elak.
som alla andra jävla byar.
varför är bybor så?
brutalt ärliga, snobbiga och vidrigt självsäkra.

jag älskar min mommo.
men jag blir väldigt lessen när hon säger att jag är ful överallt.

ingen verkar förstå att jag är känslig och tar åt mig.
eller kanske, men när dom gör det skrattar dom bara åt mig vilket krossar mig totalt.
så nu sitter jag här och är arg och emo.
DET ÄR SYND OM MIG NU.

inte konstigt att man är som man är.
elak och skum.
jag försöker att inte vara så. men då är jag inte jag.

ps. min mamma och kasper och gubben i huset ska flytta hit.
HIT. till våran lille'plutt'stuga.

ifall inte det första folk gjorde när jag väl orkade mig upp till skolan var att gnälla och undra vad fan jag gjorde där kanske lusten och orken skulle vara lite större.
fast det är ju klart. inte kan väl någon bemöta mig med lite vänlighet och respekt liksom, vad är jag för något?

ja egentligen är jag rätt normal, bara på ett lite mer onormalt sätt.
jag är inte så himla mycke konstigare än er. och jag har faktiskt också lite känslor.
DESSUTOM är jag väldigt känslig.
typ kall på ytan men superhet några centimeter in...
okej....det där lät vidrigt snuskigt.
skärp dig nu.
HÄHÄ.

jag är också rädd och osäker. liksom.
vem är jag? vem vill jag vara, vad vill jag göra?
den stora skillnaden som gör att ni vill baka mig till en våffla är att ni klarar av det här förbaskade eländet.
och gud vet, att det gör INTE elrondmacb.
och så var det med den saken.

jag kan inte bete mig normalt.
jag gömmer mig. för jag är rädd att bli sårad eller att såra.
förresten så tar jag alltid på mig all skuld.
fast. borde jag verkligen göra det?

det enda jag egentligen vill är att ha en riktigt fräsig poolare.
en sån där limhög som klistrar sig fast. som står mig väldigt nära.
en sån där som går att lita på till iallafall 98 procent.
jag menar, 99 är en omöjlighet. alla tjallar vi på våra nära nån gång.
alltså, iallafall en som alltid finns kvar vid min sida ÄVEN när jag har PMS och säger elaka saker.
även när jag är megadeprimerad och berättar vilket sätt jag vill dö på.
en kompis som aldrig skulle byta ut mig.
DET är vad jag behöver och vill ha.

skulle sitta fint med en kompis man dög till.
meeeen. en sån finns inte.
alla söker spänning, det måste alltid hända saker.
jag känner mest att det helst inte behöver hända något alls.
nåväl. jag vill inte TÄVLA om mina vänner eller mot dom.
ska det nu vara så att jag måste tävla om dom så klarar jag mig fint utan.
jag tänker inte vara. och ÄR inte någon ensam svag stackare som måste visa hur cool jag är, hur mycke jag har att komma med. för att kunna vinna en vän.

SÅ FUCK OFF.
suckers...

hallå? vad är jag för nåt EGENTLIGEN?

nu sitter jag här och gör mig avundsjukare och avundsjukare.
jag läser bloggar som perfekta människor skriver.
såna där människor som jag vill vara som.
små smala snygga häftiga udda konstiga duktiga äckel.

FAN. vad jag hatar dom.
fast vad är egentligen en snygg tröja?
är den så jävla viktig?
isåfall hatar jag snygga tröjor.
fast det gör jag ju redan. för dom är förjävligt dyra och för att dom säger vem man är.

jag kan inte ens nästan vara glad i en hel timme.
alltid kommer det nån och viftar på sin stjärt och gör mig avis.

VARFÖR? varför måste jag vara så?
jag ser inte ut som jag vill se ut, jag lever inte som jag vill leva, jag gör inte som jag vill göra, jag tänker inte som jag vill göra, äter inte vad jag vill äta, säger inte som jag vill säga.
PENIS.

JAG HATAR MIG SJÄLV JUST NU.

nu är jag på ett sånt där rasande humör som gör att det kliar på insidan av min kropp.

HÄR. VÄRLDENS BÄSTA BARNPROGRAM.

ska gå och sätta på min snygga nya orangea radio som jag köpt på öb.
ADJÖ GÅ OCH DÖ.
så jag slipper dig och ditt perfekta jag.

HÄHÄ.

som vanligt vill du bara döda mig för mina hähäisar.

i förrgår åkte vi till kalix och pite.
med skolan.
det var inge skoj.
jag har nog aldrig under mitt otroooligt långa liv varit med om segare dagar.
jösses. dom var hemska.
vi liksom var på nån bajsig skola och spelade med kalixbajsare.
dom sög och vi med.
sen sov vi på nåt konstigt plejs som såg kungligt ut.
men det var så mysigt så.

hursomhelst så började dagen vi skulle åka med att jag var arg.
SOM VANLIGT.
då skulle jag iallafall bitcha mig mot tobbe.
så skulle jag vända mig snobbigt i trappen.
meeeeen, självklart misslyckades jag och ramlade pladask i golvet.
jag började asböla och trodde jag bröt foten. sen började jag skratta som ett mongo över mitt patetiska beteende.
foten hade bara lite smärtor.

ja och hursomhelst så slutade dagen vi åkte hem med att jag blev påkörd av våran buss när han skulle åka iväg.
han typ. svängde eller nåt. a så jag fick sidan av bussen på halva ryggen och armen.
jag fick inte så ont. men jag blev livrädd och började böla...igeeen.
trevligt. MAGNIFICENT...

nu är jag äntligen hemma igen i mitt nya hem.
jag kanske inte ens sagt att jag har flyttat.
hähä. det har jag.
det är asfint här.
JENNIE sitter brevi mig och vill spela bolibompa.

min mori har varit här och gett mig ett piket.
eller. nej. egentligen låg den bara på min säng.
min finfina beatles-yellow-submarine-affish som jag velat ha länge och väl har hon köpi till mig.
GULLE MOR.
puss.

HEJDÅ MIN TROGNE KAMRAT.
ha det skit för det ska jag.