saffran is tillbaka

och så var jag så blond att jag bländar omgivningen.


och aningen gul. som vanligt.

ungefär 500 spänn för att se ut som en piss-skalle.
DET ÄR JU AWESOME.

HÄJRÅ.

livssituation svart

nu är det åratal sen jag kastade in mina konstiga förvirrande ord här. nu har dom fått sitta i skallen så länge att jag inte längre har koll på vilket som är vad...en sak är då säker,det är att jag redan är gammal och gråhårig, JAG ÄR 18 ÅR JÄTTEGAMMAL!
det betyder att jag numera, från och med nu är en fri människa, hjälp. jag är så liten och rädd. samtidigt är jag väldigt glad att vara fri, ingen i hela världen får säga till mig när jag ska städa eller komma hem. nu bestämmer jag.

nu ska jag bara se till att börja tjäna mina egna pengar också förstås. så ingen kan säga såna där riktigt störande saker som "jovisst,du kan ju köpa GOD mat när du tjänar egna pengar,höhöhö" finns knappt något mer irriterande än sånt. okej. då vet vi det då. förresten,har jag ens berättat att jag bor i husvagnen nu?
Ja det gör jag då iallafall...
jag vet inte riktigt vad jag ska säga om saken, har bara varit där typ två helger än så länge, bor oftast hemma hos tobbe, vilket jag antagligen gjort över ett år nu,bott oftare här hos honom. jag älskar att vara här, enda som plågar mig är att jag äter deras mat hela jävla tiden. känns förjävligt.
jag vill inte ruinera dom. borde ge dom typ, en ny bil eller ett hus, typ vad jag är skyldig dom. hursomhelst,här hos familjen tobias är läget alltid cool. yeah.

a men hemma hos mig ska man prata om precis allt, har man stekt en pannkaka uppochner (om det nu går ens en gång) så ska man sitta och diskutera den saken tills man förstår att det man gjorde var så hemskt fel och att det inte får upprepas. så. här hos tobias får man vara ifred. det händer då och då att han måste gå ut med hunden. det är väl allt.

och sen hatar jag att vara hemma för att, jag måste alltid diskutera jobbiga saker,får aldrig bara vara jag, ifred. det ska alltid finnas något lilla mamma vill ändra på. som hur jag beter mig,eller vad jag äter, eller har på mig. okej. enough is enough! förresten har jag och tobbe haft ettårsdag, GRATTIS. hade känts aningen roligare ifall inte min mamma krossade den lyckan också genom att svara. "haha...ja herregud..." när jag var helt lycklig och berättade att vi firat våran dag.

jaja. sånt är tydligen livet. jag får stå ut med folks tjat och gnäll. och det handlar inte om att folk bryr sig, det handlar bara om att dom ska ha någon att kåmmä sig bättre än. Bra. då duger jag visst till något! nej get it together...WOMAN! farväl trogne kamrat.

bybo again

nej. jag ska gå hem.

ibland har det känts som att jag varit gud.
ibland kändes det som att folk ringde mig för att fråga varför allting var som det var.
ibland berättade dom hur dom älskade och avgudade andra.
ibland om hurdana problem dom hade i dom nedre delarna.
och så ibland sa dom hur tacksamma dom var över att jag fanns.

ibland känns det bara som att jag vet allt om alla. det känns som att alla människor är likadana. tomma och tråkiga.

en sak som gör att jag tappar respekten för människor är att jag aldrig kan låta bli att tänka på att dom faktiskt sitter och bajsar, helt jätteofta. det är helt sinnessjukt. plus att dom kissar också. blä. dessutom går det inte att låta bli att gissa hur alla ser ut under kläderna. då menar jag även äckliga gamla gubbar och gummor. svettiga tjejer med stora bröst som guppar, svettiga killar med stora pungpåsar som guppar, plus en penis som dinglar fram och tillbaka.
det är bara så...äckligt. och konstigt. och pinsamt.
INGEN BORDE BEHÖVA TÄNKA SÅ.
men jag kan inte låta bli.
därför har jag ungefär världens största gå-på-toa-besvär.
för då tänker jag såklart "a,nu jävlar,nu sitter dom där och ser mig gå in på toan,nu vet dom att jag tar av mig byxorna,nu vet dom att jag torkar mig,att jag har ett könsorgan!"
jag har ALLTID på en kran, vars jag än är på toa. ALLTID. jag kan inte ens tänka tanken på att kissa utan att en kran rinner ikapp med mig.

jag hatar att flytta. det är verkligen hopplöst.
varje gång jag lämnar ett hem försvinner alla minnen därifrån.
nu sitter jag här i min tomma lägenhet. bara för att få vara här så länge som möjligt.

ha det skit.

this is the world that no-one lives in.

visst borde jag ligga i skogen brevid en eld och älska livet istället för att sitta framför datan och hata livet.
men tyvärr. jag anstränger mig sällan för att göra jobbiga saker om jag inte är helt försäkrad om att dom blir skojiga.
och det är jag i princip aldrig. så...det är väl därför jag i princip aldrig gör något.
konstigt.
men. what's the point of doing anything?

jag har en jättestor fråga som behöver ett jättestort svar.
LEVER ALLA FÖR SIN EGEN SKULL?
väldigt. väldigt. VÄLDIGT. tacksam. för. svar.

jag sitter på en soffa och gör ingenting.
ska jag sätta på teven? -nej,vad tjänar det till,onödigt,jag behöver inte se på teve.
ska jag göra mat? -nej,varför det? ingen annan är ju här,du klarar dig.
ska jag sätta på musik? -nej,till vilken nytta? ändå bara du som ska lyssna,det behöver du inte.
ska jag städa? -nej verkligen inte,du bor ju ensam,stöka,ingen bryr sig ändå.
ska jag läsa en bok? -nej,vad ska du med onödig fakta i huvet till?
ska jag duscha? -nej,det behöver du inte,vem bryr sig om att du är smutsig?
så jag fortsätter sitta på en soffa och göra ingenting.

ja vad ska man säga? you are sooo not like us.

igår såg jag en jättebra film. varje gång jag ser en bra film har jag en tendens att tycka att det är världens bästa film. så nu säger jag inte det. anyway var det en film om en gubbis som var infrusen i is och var 40 000 år gammal. så himla häftigt. sen levde han, och...och. och jag suger på att förklara. OCH VARFÖR SKA JAG ENS GÖRA DET? nu har jag gått över gränsen igen. galning...freak............

den var jättebra. jag tänker frysa ner mig nu. och komma tillbaka om tio år när alla skaffat eller börjar skaffa barn och får hängpattar. så ska jag vara helt ung och galen. fett najs.

the sun is shining everywhere but not for everyone.
MM.HEJDÅ.


fniss ;>

i'msooodrunk...

jkgdjhvsauigdejbfmbsaduifabkjbfdv.

pissnödig.
arg.
glad.
konstig.
längtar efter fest...
borde egentligen vara full 24/7.
då hade jag varit glad och känt mig mänsklig.

mmmm.
hejdå.

jag saknar dig ellinor

stackars jordbo:>

a secret friend from mars


COPYRIGHT


some kind of dream


jag önskar du kunde se henne, den riktiga jag.
men det går inte. det är omöjligt.

men se. jag kan ändå le:)

hallå? du suger ju?
det gör allihopa.

jag är alltid lika söt och trevlig.
men jag är hatisk once again.
förresten har jag fortfarande inte insett att jag alldeles jättesnart bor i en ful boll på hjul ute i ingenmansland.
kanske därför jag är ilsken. nej. men skyller på det. GUD behöver inte få veta att jag inte har några fina sidor.

varför ska jag alltid ägna min dyrbara tid åt att äcklas av äckel och störa mig på störiga typer?
varför inte bara vara glad och snäll som alla di andre små barnen?
nej det går inte. det går bara inte. folk ljuger och är ivägen för mycket.

och förresten så tappade jag just tron på att allting alltid löser sig. det gör det aldrig.

en sak jag blir ilsken av är att folk i min omgivning tror sig veta saker om mig. saker jag inte ens själv vet.
massor av olika människor med olika tankar försöker få mig att på något konstigt vis inse att jag tänker och tycker precis som dom.
men såhär är det. kära jordbo, att jag tycker såhär om dehär.

-politik. är för smarta människor,och för jätteosmarta människor. inte för mig,för jag bryr mig inte. inte alls. jag har ingen åsikt om saken.
-musik. är för alla människor i hela universum,och alla djur och blommor och ailiens. alla älskar musik,lite musik iallafall. och bara för att man gillar svarta kläder gillar man inte bara död musik. ibland försöker jag låssas vara en *sort* och lyssna på EN OCH SAMMA TRÅKIGA MUSIKSTIL. men det är värdelöst.
-*sorter* finns inte. det finns djur,olika djur. alla ser olika ut,lever på olika sätt,smakar olika,lever olika,har olika namn. det finns människor som är svarta,vita,bruna,rosa,typ. och vi är människor,bara människor. vi är inte *skinheads* *emon* *fjortisar* *töntar* ....TYCKER JAG. VET JAG. VET ALLA. men vi leker, eller. NI leker. ni leker små lekar. hursomhelst är alla dom där människor, människor som gillar olika saker. jag tror inte det minsta på att man kan vara nåt av det där.
om man nu är ett emo, gillar man BARA emo-musik och emo-kläder då? lever man på ett emo-sätt? måste man skära sig i armarna och gråta i skolan?
jag vill bara förstå. för...om man nu ska vara indelad i sorter, var är min sort, och vad är det? vad gör min sort? vad gillar den? jag vill inte ha en sort, jag vill inte att det ska finnas några.
vi är bara små människoparasiter, kan vi inte bara vara det.....åh:(
-skolan.
jag tycker att alla som säger att skolan är livets viktigaste grej är födda ur en rumpa. dom stinker.
hatar människor som tar tag i skolan och lever för den. "men ellinor,så får man inte säga" fast det får man, för jag vet hur mycket såna människor hatar mig. om dom nu visste vad jag var för liten djävul.
jag orkar inte gå i skolan, jag känner inte att det är nödvändigt, jag vill inte ha ett jobb och massa barn, jag vill inte komma hem efter jobbet och laga mat och sen sova med min otrogne make. det är det skolan är en start på. skolan förstör.

min man.
han säger sig vara en skinhead.
MEN.
varför?
för att han är en noooob. en liten fjant som inte vet vem han är.
så han vill vara NÅGOT. istället för NÅGON.
tror jag. tycker jag. tänker jag.
jag gillar honom.
men jag gillar inte att han säger sig vara ett något.
det gör ont i min mage.
för vi lever ihop. vi gör i princip allt ihop.
om vi nu lever exakt likadant, går på toa ihop, sover ihop,äter samma mat.
vad skiljer oss åt?
kläderna. det är väl allt. på det sättet.
gör det honom till en skinhead?
åsikterna?
men tycker han då allt som en skinhead gör?
har han suttit och läst på om dom och sedan valt att göra exakt likadant?
kan jag göra det och sen helt plötsligt vara en sådan?
då skrattar min man i huvet bara.
för det är kindof kul.
men jag gillar honom.
för den han är, inte för den han säger sig vara.


PS. bli inte arg nu tobi. du vet ju att du är bäst och snyggast och sötast, lilla prins.

ALLTSÅ HERREGUD, VARFÖR SITTER JAG OCH SKRIVER ALLT DET HÄR?
ÄR DET FÖR ATT JAG ÖNSKAR ATT ALLA SVIN LÄSTE DET HÄR, ELLER ALLA JAG ANSER VARA SVIN DÅRÅ.
ELLER ÄR DET FÖR ATT JAG ÄR SÅ AVIS PÅ ALLA I UNIVERSUM MED SNYGGA RUMPOR OCH MASSA VÄNNER?
VILL JAG GÖRA NÅGON ARG?
ELLER ÄR DET BARA FÖR ATT FÅ UT DET UR MITT HUVUD?
ELLER FÖR ATT NÅGON SKA FÖRSTÅ?

är det någon särskild jag hoppas ska läsa...? HMM.

ingen läser det ändå. och om nån gör det så kommer den se snett på mig för all framtid.
ÄR JAG SÅ MISSLYCKAD?
eller....HAR JAG GJORT MIG SÅ MISSLYCKAD?

äsch. jag blev just blind. och döv. adjö.


pimpa-mitt-åk

man kan ju alltid undra sig vad som tagit åt mig.
först skriver jag inte nånting på flera månader, sen skriver jag en hel bok.
sen skriver jag ofta och lite och inget vettigt alls.
sen när jag skrivit mina mils långa inlägg som känts så perfekta börjar jag undra varför jag skrev dom, för ibland vill jag bara verka så mäktig och då blir jag lessen över att ha skrivit ner mina svagheter.

ja nej kanske vet inte. konstigt.

lilla tobi ligger bara och mår dåligt hela tiden.
jag har hämtat in tre täcken till honom för att han är så frusen. och här sitter jag och svettas.
jag hatar att tycka synd om han när han mår dåligt när det inte finns någe jag kan göra.
och hungrig som en bamsestor björn är jag också, och ingen mat har jag, och inte vill jag lämna honom och gå till affären ensam.
TYPISKT.

nu ska jag börja med dagens. olika dagens. vilka dagens som helst.

DAGENS TING.
flugsvampen.

a förresten, jag vill pimpa min supersexiga bilius. mm. jag vill spreja den med massa rosa och svart, så den ser kladdig ut. alltså...ja. rosa och svart ihopsmetat. så fint.



den enda låten jag tyckte om. som vanligt åker dom ut. dom enda låtarna som man orkar lyssna på.
nu tänker jag aldrig mer se på melodifestivalen.
JAG ÄLSKAR FAKTISKT DEN HÄR LÅTEN. *mallgrodemin*

en mil onödiga bokstavskombinationer

hm. tillochmed rubriken var jobbig nog att läsa....
anyway...

hej mina söta....öhm...typ elva läsare.
varför skriver jag över huvud taget blogg?
det är nog endast jag som gillar att läsa den.
a men juste, det är ju därför jag skriver. faktiskt väldigt smart.
bra dagboksgrej, den försvinner ju aldrig. som dagböcker, dom tappas bort.
eller om man skriver dagbok i datan, typ i word. då kan datan krascha och så försvinner allt.
på internet finns det alltid kvar.
därför skriver jag ju blogg. givetvis.
och så talar jag ju till min gud i rymden. såklart.

tänk om man kommenterade allt man läste, om det nu gick.
wow. så. om alla kommenterade när dom läste, då skulle jag ha typ elva kommentarer på varje inlägg.
fatta vad häftigt.
tycker jag. liksom. för mig är det en big deal att nån över huvud taget klickar sig till min bloggson.
tacksam är jag. ja.

jo förresten, det ligger en död man i min säng.
ganska otäckt.

drömde att en snubbe dödade mina vänner inatt.
han hade nån sorts grej som gjorde att han kunde se var vi gömde oss, han såg liksom igenom grejer.
jätteskrämmande var det.
men jag gömde mig i ett rör UNDER honom. HA. så smart jag var.
enda överlevande.
dödade honom med mitt svärd, stack det rakt genom arslet upp till halsen, fast inne i kroppen dådå.
sen var jag osäker på om han var död, så skar låååångsamt halsen av honom, sen benen, låååångsamt.


sen vaknade jag jätteäcklad och rädd. minns fortfarande hur det kändes att skära i honom. GRRR.

hmm. håller på att förvandlas till en rökare. på låssas. drömmer nästan varje natt att jag röker. och det är så smaskigt. röker och röker. sitter brevid ett ciggpack precis nu. älskar doften. mmm. ja. har ju varit passiv rökare hela mitt liv. van vid rök omkring mig. plus att jag nowadays hånglar med en dagligen.
klart jag drömmer om det liksom. men oroa dig inte. jag gillar nog inte att röka. vet inte. var lääängesen jag prövade.

har sagt till mamma att jag vill in på ett hem. hon tar mig nog inte på allvar.
jag hade säkert inge gillat det, men jag hade ändå velat prova.
gillar inte att folk säger att det inte är nåt fel på mig.
JAG kanske tycker det, jag kanske är rädd för mig själv, jag kanske hör röster och ser små män i prickiga pyjamaser?
vad vet ni egentligen?
måste jag käka ett dussin farliga piller och klösa mig blodig för att få lite förståelse?
prata är inte riktigt min grej.

jag är så självisk. jag vet inte vad som tagit till mig. jag är visst vidrig. eller hur min skapare?
tyck inte synd om dig själv lilla flicka. alla har det svårt.
JAG VET
.
men so what????????
sånt gör mig bara ännu mer hopplös.
jag vill höra att det är synd om mig och att jag behöver vård, jag vill ha en massa uppmärksamhet.
jag vet inte, fick jag ingen i min uppväxt?
tror inte det. minns den knappt, den var för tragisk.
den sitter fast, folk kanske inte tror att jag hade det jobbigt. men jag hatade livet redan när jag var sex år.
usch. minns en dag, tror jag fyllde sex, eller så var jag bara sex, hade iallafall tappat en framtand, stod och speglade mig i min söta spegel som var lilla my. grät gjorde jag. för jag ville hem till mamma. mer minns jag inte. vet inte varför jag minns det så starkt.

mamma och pappa var svin tyckte jag. hatade dom lika mycke. tyckte dom var dumma som bråkade på varandra. minns att jag ville berätta för mamma vad vi åt hos pappa, då blev hon arg och sa att det äter vi inte hos mamma. sen gjorde jag samma sak hos pappa och det blev likadant där.
fick liksom inte älska båda två men ändå skulle båda älska mig.
hopplösa föräldrar. skilsmässor borde vara förbjudna. skitgubbor-och-gummor som låssas lova varandra massa skit som dom ALDRIG håller. sen tror dom att det går fint för barnen.

jag är arg varje dag! FORTFARANDE!!!!! jag vill kunna ligga mellan mamma och pappa, jag vill kunna fråga mamma när pappa kommer hem, jag vill kunna följa mamma och pappa och handla, JAG VILL VARA I ETT HEM DÄR ALLA BRYR SIG OM MIG!!!!!!

därför det suger så hårt med kompisar, alla ska dom låssas ha flera snoriga kompisar att bry sig om, köpa dyra presenter till. JAG BEHÖVER BARA EN KOMPIS, EN! det duger åt mig. en som jag gör allt med, en som jag kan vara snäll mot, köpa fina saker åt. men nej. det funkar inte så ellinor.
därför jag skiter i alla, ska dom bry sig om massa människor som bryr sig tillbaka ids jag inte bry mig om dom.
SKIT. jag suger på kompisskap.
jag är en dålig dotter och syster.
och en usel matte för den delen.
och jag är världens sämsta flickvän.
jag är nog världens sämsta allt.
SKIT, TA DIG SAMMAN UNGA DAM!

jaja. det var det jag hade i tankarna idag.
snart kommer det ännu mer. jag ska nog skriva en bok.
till mig själv alltså. sen kan mamma och pappa få läsa den.
om dom nu vill.
och mina syskon. när dom blivit äldre.
och kanske nån annan. som är intresserad av en bortskämd snorunges inre.
jag hade älskat min bok, om den var skriven av nån annan.


HEJDÅ JAG OCH MEJ


a bit confused

hej. jag sitter på mitt bord med fötterna på sängen. det gör så att jag får väldigt enorma ryggsmärtor.
det är kallt och jag är hungrig. och ensam.

jag har ingen ångest och ingen panik. ingenting.
fast jag skrivit på ett papper. när man skriver på papper finns det ingen återvändo.
tycker jag iallafall.
jag har hoppat av skolan, på rikt alltså. det där pappret har bekräftat det.
konstigt. känner mig fri. fri och lycklig.

skönt att slippa se folk hela dagarna. det gör mig bara lessen.
lärare, ytliga kompisar, måsten, stress, press, fula kläder, fina kläder, konstiga lukter, mobbade, mobbare, snobbar, pluggisar, loosers.
det är inget för mig. det är inget jag klarar av.

egentligen skriver jag blogg varje dag. bara det att jag gör det i min hjärna så att ingen kan se det.
jag skriver precis som i ett inlägg. typ. hej. jag har tänkt på en sak. och så.
a och så blir allt helt perfekt. sen orkar jag inte anteckna och så blir det inget av det.

i framtiden hoppas jag att man kan skriva med hjärnan via datorn. man kopplar bara in en liten sladd i huvudet och så skriver den och suddar och klistrar in bilder. aaaawesome. då kan man ju hitta på en perfekt snygg bild och så fixar den sig själv. woooow. vilken grej...


hej.

hello loneliness

ALL I WANNA SAY IS THAT I DON'T REALLY CARE ABOUT YOU.

okej min käresta.
jag har verkligen legat och tänkt på en sak.
har jag någonsin varit lycklig?
alltså på riktigt.
har jag vågat vara mig själv, har jag brytt mig om andra, har jag lett en hel dag, har jag vågat göra saker, har jag gjort saker utan att få ångest, har jag trott på mig själv, har jag gjort något utan att oroa mig om det är fel?

jag tror inte det. jag vet inte.

därför huggs det i magen hela hela tiden. jag är livrädd att ingen ska kunna hjälpa mig, att ingen ska kunna göra mig hel igen. går det? kommer jag orka tills det händer om det nu händer?

först nu förstår jag. nu inser jag att jag inte är hel. jag saknar en massa saker som man behöver för att klara av och orka vara en människa. en glad människa.
jag har ingenting kvar. ingen självkänsla, inget självförtroende, inget hopp, ingen glädje, inget förstånd. i princip ingenting.

jag ser på mig själv med omgivningens ögon och då ser jag en tragisk snorunge, en främmande ointressant dönisse. en bitch som tror hon är nåt, som ger hatblickar åt alla.
men i mina ögon är jag bara en ensam osäker livrädd konstig tjej, en som bygger en elakhetsmur för att försvara sig mot den ytliga och skrämmande omgivningen.

men det är klart, ingen förstår sånt. folk förväntar sig att man ska vara glad och trevlig, dom förstår inte att man är rädd, dom tror att man vill alla människor dåligt.
så är det inte. jag tror inte att min åsikt behövs, nånsin, jag tar inte plats, jag behöver inte synas, inte prata med folk jag inte känner, inte visa vad jag kan.

jag håller mig bara undan, försöker rädda mig själv från att göra fel.
men det blir bara fel alltihop. man kan aldrig göra bara rätt.

ah och well. så fort jag tror att jag verkligen gör rätt val i livet går det åt helvete.
några få elaka ord får mig att vela springa och gömma mig och gråta.
sen när jag försöker på nytt blir jag bara sviken.

jag förstår bara inte.
varför inte bara vara ärlig?

det är allt jag begär av dig darling.



I HATE YOU RIGHT NOW. I JUST WISH I DIDN'T LOVE YOU SO MUCH.

stackars mig

att dricka sig full när man har lust.
att äta hur mycke godis man vill.
att titta på hur mycke film man vill.
att äta hur god mat man vill.
att spela hur hög musik som helst.
att dansa naken så mycke man orkar.
att inte städa om man inte orkar.

det är livet. mitt liv.

mitt favoritbarnprogram i världen. det rockar fett.

SÅ AWESOME. SÅ HIMLA FINT. ÄLSKAR IT.


bor ensam här i en månad. sen är jag hemlös.
det finns ett alternativ. flytta ut i skogen.
men jag har tagit bort det alternativet, för jag vill inte.
och då är det liksom kört. hemlösa jag.


drömde att jag gjorde goda gärningar inatt. det var läskigt.
adios.

pempjufs:>

ALRIGHT. nu har jag äntligen hittat den. min favoritfilm på jorden.
och så hette den nåt så vanligt som :BOYS DON'T CRY.
och inte ens det kunde min minihjärna minnas.
okej. kul att jag fått reda på vad den heter och att jag vet massor om den nu.



MEN JAG KAN INTE SE DEN.

jag hittar ingenstans jag kan få se den och jag vill se den NU.


play with me

det känns som att det har gått lite för långt med fattigdomen när man börjar drömma att man inte har råd med saker.
fast det var en jättefin och söt dröm ända tills jag inte hade pengar nog.
jag hittade världens finaste och sötaste ring med svampar på som jag avgudade.
jag skulle köpa den, för jag hade tydligen massa pengar, vilket jag var överlycklig över.
jag var helt säker på att den kostade typ 30 spänn...men nejdå. den kostade exakt 106 förbaskade kronisar.
då blev jag lessen och vaknade. utan en svampring.

inte nog med det är vi så panka att jag fick handla mat med en kupong innehållande femti kronor. idag. men det var skojigt ändå.

a och gissa vad då.
självklart när jag för en gångs skull kommer ihåg att det är andra'avenyn är det äckligt OS istället. awesome. verkligen. har glömt den tre veckor i rad och när jag minns går det åt skogen.

det enda som går att äta i mitt hem just nu är hårdbröd med köttochgrillkrydda på. det är faktiskt skitgott.

nu ska jag spela gh med pelletskulan.
farwell my hell.

HÅLLER PÅ ATT LÄRA MIG WAYWARD SON PÅ PIANO NU, DE GÅR ASBRA ;>

spindeldamen

awesome. aweeesomeee heter det.


jag är så trött på att du alltid är trött. det gör mig bara så himla trött att jag inte ens orkar tänka på att sova.
tröttsamt.

vill vill vill ha åtminstone en fin liten semla. men ikket. det missade jag givetvis också.
god fortsättning.
amen.

gagagagaga

vi har åki skoter jättelänge.
och världens bästa läskighetsfilm är the haunting in connecticut.
och jag älskar choklad.
och jag hoppas att folk slutar tjata snart.

how nice.

och jag blekte sönder mitt hår. men det är fint ändå.

jag har funderat på hur så många människor kan ha så dålig smak att bara dålig musik spelas överallt?
är det verkligen så att dom flesta sitter hemma och lyssnar lady gagagagaga när dom har tråkigt?

tobias dammsuger mitt playstation. hähähähähä.

hej blåbär

alltså. jag insåg just att alla bloggar som är poppis suger.
jag försöker läsa dom,men det finns ju inget att läsa...

dom skriver typ tre rader och lägger upp trehundra bilder på fula kläder.
eller så frågar dom var man kan få tag på fula kläder.
eller så skriver dom om deras tråkiga dagar som består av skolarbete, shopping och en kopp te ungefär.

dumma tråkiga poppisbloggar.
säkert finns det miljontals jätteskojiga spännande bloggar nånstans,men dom är omöjliga att hitta.
ring mig om du hittar en skojig blogg.

jag svettas. äter glass. hoppas den hjälper.
undra om det är något jag undrar över...


GUD vad irriterande det är att dom låtar jag skriver som blir bäst är dom jag skriver när jag blivit arg över nåt.
tillexempel fick jag ett telefonsamtal nyligen som gjorde mig extremt grinig.
och vips så hade jag skrivit ner allt jag kände, tack kära telefonsamtal kände jag då.
alla låtar jag skriver bara för att jag har lust att skriva är bara kaos.

aaaam well. jag fucking avskyr att sitta på min egen skitdator. den ger mig dåliga minnen.

hejdå världen. tack för att du lämnar mig ensam.


post-it :>

jag har gett upp. jag ville bara säga det.
just när jag ger upp i hjärnan är jag som lyckligast.
fast jag är inte lycklig. inte det minsta.

hähä. häää.


hehe. heee.

ritade med min giraffpenna. såklart.

förresten så har jag börjat med en grejsimoj, jag hänger upp postitlappar på tobias fula vägg.
så då blir den jättefin. skojigt va?


a och en sak till. jag har ritat på en tröja nu. jättefint.


HEJDÅ:)
måste duscha för annars fryser jag ihjäl liksom.

hjärngymnastik

frågan är vad som gick fel vid födseln.
tog dom fel unge?
jag tvivlar starkt på att min mamma är min riktiga mamma.
hon är alldeles på tok för smart för att ens vara en avlägsen släkting till mig.
och om hon nu är min riktiga mamma (vilket jag hoppas på, fast för hennes egen skull önskar jag att hon hade en fin flicka) a men om hon nu är det.
hur kunde det då bli såhär?

jag önskar verkligen att folk i min närhet slapp lida över alla fel jag gör dagligen.
jag vill inte förstöra för andra, jag vill inte få andra att må dåligt.
jag tror jag gömt mig så länge för andras skull. verkligen.
jag är inte värd vänner eller familj.
JAG ÄR OND.

ja. det är jag verkligen.
det knasiga är att jag vet om exakt alla fel jag gör.
jag vet vad som sårar andra, jag vet vad som sårar mig själv.
jag vet vad som är rätt och vad som är fel.
ändå fortsätter jag leva i min smutsbubbla.
där sitter jag och surar och drömmer om ett häftigt liv.
sitter och hatar folk och stör mig på små detaljer.

jag har extremt stora problem med folk.
jag hatar dom. typ.
jag stör mig på människor som: försvarar andra. pratar om tråkiga saker. skriver P-smajlisar. skriver okej med y. pratar om sig själva i tredjeperson. förklarar värdelösa saker på ett komplicerat sätt. dumförklarar mig.

hejdå. jävla pissliv. stressar för onödiga saker. bråkar om ingenting. torkar bajs från golvet.

gud var är du?

jag kan verkligen inte vara fin.
för jag kan inte fixa mitt hår, inte matcha kläder, inte ha rätt smycken. ingenting!
jag hatar att det ska vara så mycke jobb för att man ska bli fin.
jag är aldrig fin för att jag tänker att andra måste se mig fin.
utan för att om jag INTE känner mig fin blir jag grinig.
*ÄVEN NÄR JAG ÄR ENSAM HEMMA OCH LIGGER UNDER ETT TÄCKE OCH KOLLAR FILM*

hade nyss en diskussion med min hårborste på toan.
han undrade om jag bara utnyttjade honom för att den stora och bra borsten var i teverummet.
jag blev nervös och visste inte vad jag skulle svara.
sen visste jag inte om jag bara hittade på att han tittade snett på mig eller om han verkligen gjorde det.
kan borstar göra det?
jag blev arg på honom för att han försökte lura mig att jag var galen.
så bara för att vara elak tillbaka svarade jag att jag bara utnyttjade honom.

NÅVÄL.
jag vill bara skriva ner massor av fina saker. men det tänker jag inte göra. sånt ger mig bara ångest. butterkänslor och gnällspikstjat. sånt sysslar jag med.

ÅH VAD VIDRIGT, MITT HÅR LUKTAR BRÄNDA CHIPS.

jag kommer aldrig kunna somna. jag får sova i bilen imån istället.
åka åka åka bil i massa massa massa mil.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0